erika kristiansson

jag vinglade trivsamt omkring i ditt solsystem,
stannade lite varstans och smakade på planeter,
drack månljus

du var en av miljarder stjärnor,
den största och mest lysande jag någonsin rört vid med fingrarna

när du tappade din motivation till att lysa och din livsinspiration blev du bara ett svart hål
och du drog med mig i fallet. tätt intill, innanför

det sägs att sådana som du är mysterier


nu kan jag inte hitta mig själv längre